• ikusi eta ikasi

    Jabier Salutregi: “EGIN izan zen Europa osoan Sabra eta Xatilako sarraskia azalera eraman zuen egunkari bakarra”

    Beiruteko palestinarren errefuxiatu kanpamenduetan sarraskia egin zuten Israelen aliatuek.

    Duela 35 urte izan ziren Sabra eta Xatilako sarraskiak. Beiruteko errefuxiatu kanpamenduetan sekulako sarraskia egin zuten palestinarren kontra.
    egin 40 urte Udako ikastaroan 1982ko gertakari haiek gogoratu zituzten egunkariko zuzendari izandako Jabier Salutregi eta Jose Felix Azurmendik.


    Jabier Salutregi egineko kazetaria zen garai hartan, Politika sailean. Azurmendi zuzendari lanetan aritu zen. Salutregik gogora ekarri nahi izan zituen orduko akorduak. “egin izan zen Europa osoan Sabra eta Xatilako sarraskia azalera eraman zuen egunkari bakarra”.
    Azal hori eta osteko egunetakoak gogoratu ditugu.

    Duela 35 urteko egin egunkariak

    1982ko irailaren 21ko (asteartea) egin egunkariko portada.
    1982ko irailaren 22ko (asteazkean) egin egunkariko portada.
    1982ko irailaren 23ko (osteguna) egin egunkariko portada.

    Jean Genet Lau orduz Xatilan

    Jean Genet idazlea

    Jean Genet idazlea Beiruten zegoen 1982ko irailaren 15ean (duela 35 urte) armada israeldarra sartu zelarik: “Au petit matin, les chars israéliens étaient dans Beyrouth-ouest. Les regardant venir, je vis donc le premier char et les autres, quand ils passèrent près de l’ambassade de France“. Biharamunean hasita, hiru egunez, irailaren 16-17-18an gertatu ziren Libanoko Sabra eta Xatilako sarraskiak: 3.000 gorpu palestinar. Jean Genet Xatilara joan zen irailaren 19an, eta lau orduz egon zen izugarrikeria ikusten. Haren kronika idatzi zuen Revue d’études palestiniennes-en: “Quatre heures à Chatila”, Mikel Antzak euskaratua: Lau orduz Xatilan (Susa, 1991); osorik irakur dezakezu hemen. Ondoren, palestinarrek liburu handi bat egin zezan eskatu zioten Jean Geneti; 1983ko abuztuan idazten hasi zen “Le Captif amoureux”, 1986an argitaratu zena (Genet hil eta bost astera).

    Lau orduz Xatilan & Zaindaritza zorrotza. Jean Genet.

    Sabra eta Xatila wikipedian

    Sabra eta Xatilako sarraskia euskarazko wikipedian.

    Sabra eta Satilako sarraskiak ez ditu ahaztu palestinar herriak. argazkia: wikipedia

    Duela 35 urteko irudiak

    Kasu! Bideo honetako irudiak gogorrak dira, palestinarren kontrako sarraskia bere gordintasun osoan agertzen dute.

    Ehun ginen

    M-ak taldearen kantua da Ehun ginen, Mikel Antzak idatzia. Gerora, Kortatuk are ezagunagoa egin zuen abestia. Bertsio ezberdinak sartu ditugu playlist honetan.

    BEYROUTH SARTALDEA
    URAREN ORDEZ HAUTSA
    ETA BOST MILA IZAR
    GEHIAGO GAUEZ
    NORIEN ALBOAN

    DAMASKO IRRATIAN
    ROCK THE CASBAH
    FEDAYINEN AUZUNEAN RAMADAN
    GARORIK GABEKO BASAMORTUAK
    INGURATZEN DU
    SORTALDEKO BEYROUTH
    HONDARREZKO GARTZELAN
    ITZALIK GABE PASIATZEN DIRA
    MAITEMINDUAK
    NORIEN ALBOAN

    BARRAKA ITXIEK
    EZINAREN MUGAK
    LAZTANTZEN DITUZTE.
    ZELAKO KRISI
    HALAKO BIZI
    BEYROUTHEN EZ DA INOR BIZI!
    100 GINEN
    22
    ORAIN BAKARRIK GAUDE  BI
    ZELAKO KRISI
    HALAKO BIZI
    EZIN GAITEZKE SUPERBIZI!
    100 GINEN
    22
    ORAIN BAKARRIK GAUDE BI
    ZU TA NI, ZU TA NI,
    ZU TA NI, NININININI!!
    ZELAKO KRISI!!

  • ongi etorri errefuxiatuak

    Elkartasuna ezin da erre

    Amorruz jaso dut berria Greziatik.
    Errefuxiatuen artean elkartasuna banatzen zuen furgoneta erre dute.
    Hernaniko herritarren laguntzarekin erositako furgoneta, SOS Refugiados elkartasun sareak baliatzen zituena.

    Nik neuk ere ehundaka kilometro egin nituen furgoneta horretan. Oroitzapen ederra dut, eta amorrua orain.
    Herriak soilik babesten du herria… hitz hoiek garraiatzen zituen. Jatekoak, erropa… errefuxiatuentzat beharrezko zen guztia mugitzen zuen alde batetik bestera Grezian. Atenasen batipat. Errefuxiatuen kanpamenduetan, okupatutako guneetan, elkartasuna behar zen toki guztietan.


  • agit/prop,  hurrengo geltokia,  telebista

    Korrika

    Euskal Herria ezagutu, maitatu eta gozatzeko aukera

    korrika1980
    balendin
    Julen Kaltzada euskaltzaleak sekulako memoria dauka. 1980an Korrika zelan asmatu eta abian jarri zuten kontatu zuen aurrekoan Hamaika telebistan. Nik bota nion gonbidapena, eta esperientzia itzela izan zen berarekin emandako ordu bakoitza.


    Zehaztasun handiarekin, orduko pasarteak, zailtasunak, pozak eta bestelakoak jendaurrean jarri zituen, telebista bitarteko zela. Korrikari buruz berba egitera joan ginen biok. Hasieratik ezagutzen du berak, eta nik edizio batzuetako bitxikeriak, oroitutako kontuak eta gogoeta batzuk partekatu nituen berarekin.

    Eta saioaren bukaeran esan nuen bezala Korrika bizizea Euskal Herria ezagutu, maitatu eta gozatzeko aukera paregabea da. Eta edozein unetan, edozein lekutan, guztion eskura dagoen gauza zoragarri bat. Baliatu dezagun.

  • agit/prop,  hurrengo geltokia,  ongi etorri errefuxiatuak

    Errefuxiatuen alde hemen eta han #18M

    18mcallactiondayMartxoaren 18an mobilizaziorako deialdi orokorra dago Europa mailan, Greziako Cityplaza hoteleko kideek deitua. Azkar hedatu da hemen eta han.
    Euskal Herrian ere bat egin dugu deialdiarekin, eta Gernikako Astran salatuko dugu Europako egoera, errefuxiatuen afera eta datorren apirilean Gernikan bertan egingo dugun nazioarteko topaketaren berri emango dugu, besteak beste.

    Greziatik, City plaza hoteleko kideek egin duten nazioarteko deialdia.

    Mobilizazioen mapa

  • gaztelumendi.eus

    Egoera larria Belgradon

    Atenasetik lagun batzuk Belgradora jo dute aste honetan. Laguntza behar da han. Egoera larria da. Ehundaka errefuxiatu kalean botata. Ez jatekorik. Ez lo egiteko lekurik. Ez deus.

    Errefuxiatuak kale gorrian, neguan

    Lokal batzuk okupatzen saiatu dira. Ez dute argirik. Eta orain garrantzitsuena sukaldea montatu eta egunero jaten ematea da. Horretan ari dira. Horrela idazten digute handik.
    josuiztueta

    belgradon
    Atenasetako lokal okupatutako lokaletatik joandako sukaldari eta laguntzaileek bat egin dute Tolosako bolondresekin, tartean Josu Iztueta bidaiari ezaguna.
    Sukaldea atontzen ari dira. Eta martxan daude. Antolaketa funtsezkoa da. Laguntza ere bai. Jarraituko dugu informatzen, zelan ez.

  • agit/prop,  info 7,  ongi etorri errefuxiatuak

    Errefuxiatuen alde urrats berriak emateko garaia heldu da

    Astebete Grezian. Mundu berri bat begi aurrean.
    Elkartasunez betetako egunak. Oso oso beteak.
    Eta hori isladatzen saiatu gara elkarrizketa honetan.
    Info7 irratiarekin astero arituko gara; elkartasuna, errefuxiatuak eta nazioarteko egoerari buruz berba eginez.

    Elkarrizketa Info7.naiz.eus atarian.

  • agit/prop,  ongi etorri errefuxiatuak

    Afghanistan emakumeen eta zinemaren begiradatik

    Emakume afganistandar batzuekin bi film ikustera joan gara gaur City Plaza hoteletik. Gizonezkoak eta umeak ere hurbildu dira. Eta gune okupatu boluntario aktibistak izan gaituzte ondoan.
    Roya film house ekoiztetxeko bi lan ikusi ditugu. Baina merezi du gehiago ikusteak, Afganistango egoerara hurbilpen bat egiteko.

    Roya film house

    Viendo Afghanistan desde la mirada cinematográcia y feminista

    Hoy hemos visto dos proyecciones de Afganistan con las mujeres afganas del hotel ocupado City Plaza. Junto con las activistas solidarias de CityPlaza han venido algunos compañeros y un monton de niñas y niños afganos. Roya Film House.

    A feminist and cinematographic look at Afghanistan

    Today we have seen two projections of Afghanistan with the Afghan women from the City Plaza Hotel. Together with the CityPlaza activists, there have been some comrades and a lot of afghan children.

    cine forum at Art Garage, Athenas | photo: Alba #cityPlaza
    cine forum at Art Garage, Athenas | photo: Alba #cityPlaza

  • agit/prop,  ongi etorri errefuxiatuak

    Errefuxiatuek ere futbola maite dute

    Arratsaleko 4ak dira. Hotel atarian hitzordua.
    Hotel barruan, errefuxiatu gazteei asko kostatzen zaie hitzordua betetzea. Eta azkenerako, Carles kataluniarrak ekipoa osatu du. Ozta ozta. Bidean goaz, eta menditxo baten magalean, goi goian dagoen Atenaseko auzo batean, anarkisten eremuan futbolean ari dira beste errefuxiatu batzuk.
    Squat ezberdinen arteko txapelketa antolatu nahi dute boluntario batzuk. Izan ere, dozena bat zentro okupatu daude gaur egun Atenasen, eta bertan errefuxiatuek beraien bizilekua egin dute.
    Berandu heldu gara, baina laister hasiko da partida. Beste taldekoek -Jazmina eta beste lokal okupatu batekoak- kamiseta gorria daramate, eta daukatenarekin etorri dira City Plaza hotelekoak.

    Etorkizuna aurretik

    Errefuxiatuek maite dute futbola. Bere ametsa ere bada. Gazteak dira. Etorkizuna aurretik daukate. Eta denborari aurre egiteko modua ere bada. Hasi dira jokatzen. Argazkiak egin, bideoak atera… eta hor utzi ditugu.
    Auzo anarkistan behera, fruta saltzaileak beraien furgonetekin dabiltza kale erdian. Tabernetan gero eta jende gehiago batzen ari da -larunbat arratsaldea ere bada- eta inguruetako hormetako afitxak eta margolanak ikusten, badaukat nahikoa lan.
    Sintagma plazaraino heldu naiz oharkabean. Trafiko asko dabil parajeotan. Manifestazio faxista bat ere ba omen zegoen deituta. Antifek beste baterako hitzordua egin dute kale batzuk beherago. Ez dakit zer gertatuko den.
    Nik futbolean, erreportaietan, errefuxiatuetan eta hemengo kontuetan pentsatzen jarraitzen dut. Metroan konponketak egiten ari dira nire geltokian, eta oinez jarraitu beharra daukat.

    naiz.eus atarirako erreportaia prestatzen

    futbolaGaur8
    Futbolari buruzko erreportaiak, bideoak eta mezuak irakurri ditut. Ari naiz ikusten. Ni ere erreportaia prestatzen ari naiz. Lampedusa futbol taldea, Hope Refugees, eta squat hauetako gazteeen ametsak uztartuko ditut. Zirriborroak egin, gidoia prestatu, irudiak aukeratu eta datorren astean GARA egunkarira bidali eta argitaratzeko.
    Aurrekoan Hibai Arbide kazetariarekin egon nintzen bideo hau editatzen ari zirela. Futbol zelai gehiago eta errefuxiatu kanpo gutxiago nahi ditugula. Laister aterako dute bideo luzeago bat Telesur telebista katean.


    futbola01

    Errefuxiatuak futbolean Grezian

    futbola05

     

    futbola03

    futbola02

    gaur8_errefuxiatuak01 Gaur8_errefuxiatuak02

  • agit/prop,  ongi etorri errefuxiatuak

    Zizek, errefuxiatuak eta gu

    Gogoeta politikoa | Reflexiones politicas desde Grecia |  Political reflections from Greece

    eus es en | audio y texto en castellano (más abajo)  | further dow in english 

    Zer egin? Lenin iraultzailaren liburu ezaguna.
    Zer egin? Lenin iraultzailearen liburua.

    Elkartasuna oso ondo dago, baina zer gehiago egin dezakegu?
    Horrelako gogoetak otu zaizkit egunotan errefuxiatuen krisia delako honen inguruko erantzunaz pentsatzen jartzean. Esan eta esan ari naiz, arrazoietara jo behar dugula, gerren atzean dauden interesak. Mundu hobeago batera ihesean, noraezean dauden milaka lagun hauek, prekarietatea, esplotazioa eta biharko eskulan merkea izango dira guzti guztiak edo gehienak. Neoliberalismo basatienak, kapitalismo garaikide anker honek esplotatu eta xurgatu egingo ditu doazen lekura doazela. Eta faxismoa areagotuko da, lana kentzen dieten aitzakian.

    Negua. Hotza. Kanpamenduetako irudiek elkartasuna areagotu dute. Eta normala da. Eta jendeak bihotza dauka. Zelan ez. Eta guk ere bai. Eta horregatik gaude hemen. Jende asko, leku askotatik etorritakoak. Baina zerbait gehiago behar da. Zer da behar dugun hori?

    Gogoeta hoiekin nabilelako, ezin aproposagoa iruditu zait Zizek pentsalariaren azken liburuetako hau. La nueva lucha de clases. Los refugiados y el terror.

    Elkartasun ekintzetatik haratago, errefuxiatuek osatzen duten langilegoarekin zubiak eraiki, eta harremanetan klase borroka berri bat abiatu behar dugula proposatzen du, haiek eta gu. Sorterrian zein atzerrian. Eta mundu mailako aldaketa aldarrikatu eta borrokatu. Mundu berri bat daramagulako bihotzean, Hertzainak taldeak kantatzen zuen moduan.

    La nueva lucha de clases
    los refugiados, la solidaridad,
    Zizek y nosotros.
    ¿Pero qué hacemos?

    Nos sobra ropa, hace falta comida” me decía esta mañana Patricia, la chica que coordina el almacén de Illinikos en Atenas. Desde ese almacén, con una furgoneta que ha traído Kepa de Hernani reparten los alimentos por los campamentos. Productos frescos, arroz,  legumbres, sal, pasta…. De todo. Y toneladas. Y kilometros. Y cientos de personas esperando…

    Y de toda esa solidaridad almacenada y distribuida, me cuenta que la mitad mas o menos llega desde Euskal Herria. Que del estado español esta llegando mucho, muchísimo… pero que la solidaridad vasca es la pera! sonrie Paula.

    Y aprovecho estas palabras para felicitar a toda esa gente de buena voluntad que se acerca, que esta dispuesta a colaborar, hacer algo… es verdad, estamos en pleno invierno. Y las imagenes de las tiendas de campaña son muy fuertes… y el frío, y la nieve…pero más miedo me da la primavera… y el verano, y que esto siga, y en otoño sigan atrapados en Grecia estas 60.000 personas. Que Europa siga sin hacer nada.

    Por eso la solidaridad también se tiene que convertir en denuncia, en protesta… en aclarar las causas, la responsabilidad de todos los que nos gobiernan… que el marketing político no tiene cabida a estas alturas del partido. Que miles de personas huyen de sus países, por las guerras, por la miseria, por un futuro mejor a pesar de que desde occidente les ofrezcamos mas aviones, mas armas y mas miedo… Y ahí es donde también me avergüenzo de toda esa industria militar made in Basque country, de presidentes de equipos de futbol con toda una tradición de industria armamentistica… auzolotsa dirian en mi casa.
    Desgraciadamente también estamos en ese podium.

    Para finalizar, y agradeciendo de antemano a Graffiti y los compañeros de Radio Euskadi esta oportunidad que me han prestado para que pueda daros a conocer mis crónicas griegas… quisiera citar a Zizek… ese gran filosofo esloveno que tantas ideas nos da, y tan a menudo nos provoca a la hora de pensar…

    En uno de sus últimos libros “La nueva lucha de clases” Los refugiados y el terror…. Nos aporta varias ideas de todo esto que estamos hablando…
    Más allá de la patética solidaridad con los refugiados nos invita a construir puentes entre “nuestra” clase trabajadora y la “suya”, para que se unan en una lucha solidaria. Una nueva lucha de clases.
    Creo que tenemos un gran reto con las personas refugiadas, para hacer de este mundo un mejor sitio para vivir, que es de lo que se trata.
    Desde Grecia, besarkada bat eta musu bana guztioi.

    Slavoj Žižek

    Zizek, refugges and our new class struggle

    We have clothes left, food is needed,” Patricia, the girl who coordinates the Illinikos store in Athens, told me this morning. From that warehouse, with a van that has brought Kepa de Hernani distribute the food through the camps.
    Fresh products, rice, legumes, salt, pasta …. Of everything. And tons. And miles. And hundreds of people waiting …

    And of all this solidarity stored and distributed, he tells me that half more or less comes from Euskal Herria. That the Spanish state is coming very, very much … but that the Basque solidarity is the pear! Paula smiles.

    And I take these words to congratulate all those people of goodwill who are approaching, who are willing to collaborate, do something … it is true, we are in the middle of winter. And the images of the tents are very strong … and the cold, and the snow …

    But I’m afraid of spring … and summer, and let this continue, and in the autumn, these 60,000 people will remain trapped in Greece. Let Europe continue to do nothing.

    That is why solidarity also has to be turned into denunciation, protest … in clarifying the causes, the responsibility of all those who govern us … that political marketing has no place at this stage of the party. That thousands of people flee their countries, for wars, for misery, for a better future, even though from the West we offer them more planes, more weapons and more fear … And that’s where I’m ashamed of all that military industry Made in Basque country, presidents of football teams with a tradition of armaments industry … auzolotsa would say in my house.
    Unfortunately we are also on that podium.

    To conclude, and thanks in advance Graffiti and the fellows of Radio Euskadi this opportunity that I have lent so that I can give you to know my Greek chronicles … I would like to mention to Zizek … that great Slovene philosopher that gives so many ideas, and so often It causes us to think …

    In one of his last books Against the Double Blackmail: Refugees, Terror and Other Troubles with the Neighbours …. It gives us several ideas of all this that we are talking about …

    Beyond the pathetic solidarity with the refugees invites us to build bridges between “our” working class and “his”, to join in a struggle for solidarity.

    I think we have a great challenge with the refugee people, to make this world a better place to live, which is what it is about.

  • agit/prop,  ongi etorri errefuxiatuak

    #cityPlaza hotel okupatuan

    Lehen kronika Greziatik| Primera crónica desde Grecia |  First chronicle from Greece

    eus es en | audio y texto en castellano (más abajo)  | further dow in english 

    Athenas Greziako hiriburura iritsi, eta bere kale zaharretan murgildu naiz.
    Aireportuan lur hartzean 8ºko tenperatura zegoela esan ziguten, eta euria edo zirimiria ari zuen. Metro urdinean Sintagma plazako geltokira hurbildu  (15 bat parada) eta handik bi geltokitara zegoen beste Omnia plazan hasi nintzen oinez.
    Lehen gaua Lozanni deritzon hotel zahar batean eman dut. Azkenerako lehertuta. Euskal Herritik atera nintzela 12 ordu eta dagoeneko nekatuta. Baina sentsazio oso onekin, kirolariak bezala.
    Hibai Arbide kazetariarekin telegram bidez komunikatzen jarraitu, eta City Plaza hotelera abiatzeko argibideak eman zizkidan. Oso gertu neukan oinez, ordu laurdenera edo. -Atzoko garagardoa gaur hartu beharko dugu, Hibai!
    plaza01

    Ongi etorri!


    Iritsitakoan, Ongi etorri! dion afitxa handi bat ate gainean. Eta ume mordoa builaka, olgetan, arineketan batetik bestera. Bi gazte afganistandarrek sukaldea erakutsi didate, eta hoteleko egon gelan eta taberna txiki batean hemendik eta handik etorritako gehiago ezagutu nituen. Txile aspaldi utzi zuen sukaldariak harrera egin zidan, egun Eslovenian bizi da, baina 9 hilabete daramatza sukaldeko arduradun okupatutako hotel honetan. Ustea daukat, lagun asko egingo ditudala hemen. –I am Patxi, from the Basque Country…. eta bateko eta bestekoarekin berbetan. Orduei aurre egiten. Ezagutzen. Ikasten.
    plaza02

    plaza03

    plaza04

    plaza05

    Sukalde lanetan

    Gaurko, hitzordua egin dugu. Eta sukaldean arituko naiz. Hasteko. Beste zeregin batzuk ere badaude. Harreran egon, 6 orduko txandatan, umeei hizkuntzak erakutsi; beraiekin jolastu, edo tabernako barran txandak egin; eta beste asko. Arratsaldeko asanbladan zehaztuko dira hoiek. Bolondresak dira hemen ari diren guzti guztiak, eta ez dute inongo instituzio, gobernuz kanpoko erakunde eta abarren laguntzarik jasotzen. Autogestionatutako gunea da. Librea. Irekia eta parte hartzailea.
    Datozen egunotan, gehiago ezagutu eta kontatzeko aukera izango dut. Orain, motxila hartu eta banoa auzolanera.
    plaza06

    #cityPlaza #FreeMikelAndBego
    #cityPlaza #FreeMikelAndBego

    Primera crónica desde Grecia

    Kalispéra!
    Buenas tardes
    Arratsalde on!

    Llevo un día en Grecia. Y hoy me he puesto a ayudar en el hotel City Plaza de Atenas. El mejor hotel del mundo. Fue un hotel de lujo, y ahora es un lujo poder estar aquí. Un hotel ocupado, autogestionado y hogar de cerca de 400 refugiados. Gestionado por voluntarios y sin ningún tipo de ayuda publica ni de ONGs, un montón de personas solidarias colaboran para que este proyecto siga día a día en marcha. Un lujo de hotel, de verdad.

    Esta mañana; respondiendo a un montón de amistades e intentando leer un poco, entre tanta emoción; he sabido que ya han pasado 10 años de la muerte del escritor y periodista Kapuściński.

    Un periodista que conoció guerras y guerrillas, revueltas y noticias que impactaron al mundo. Kapuściński escribía con el corazón, para tratar de explicar la situación en el mundo.
    La razón y la palabra fueron sus mejores armas.

    Escribe otro periodista, Pascual Serrano, que Kapuściński nos recuerda que si de verdad se quieren ofrecer al lector las claves para comprender el mundo, no se puede pasar de puntillas sobre las tragedias que asolan a la humanidad, no basta con decir qué mala es la guerra, qué terrible es el hambre o qué pena ser pobre. Hay que explicar los orígenes, los intereses, los motivos que mueven a los diferentes sectores y grupos humanos a adoptar un determinado comportamiento.

    Por eso, desde Grecia tratando de ayudar en lo posible a los refugiados y denunciar su situación, intentaré profundizar en las causas de su huida, de su refugio, de lo que dejan atrás todas estas personas llegadas desde Siria, Libia, Afganistan, Túnez, Palestina o Kurdistan…

    Detrás de cada sonrisa de estos niños y niñas, de sus familiares, de la gente que estoy conociendo aquí…hay toda una historia. Personal y política. De ellos y de toda la humanidad.

    desde la cocina del hotel City Plaza de Athenas, Grecia; PATXI GAZTELUMENDI |

    First chronicle from Greece

    A first day in Greece for me. And today I’ve been helping out at the City Plaza Hotel in Athens. The best hotel in the world. It was a luxury hotel, and now it is a luxury to be here. A busy, self-managed hotel and home to about 400 refugees. Managed by volunteers and without any public help or NGOs, a lot of supportive people collaborate to make this project continue day by day. A luxury hotel, really.

    This morning; responding to a lot of friends and trying to read a little, among so much emotion; I have learned that 10 years have passed since the death of the writer and journalist Kapuściński.

    A journalist who knew wars and guerrillas, riots and news that impacted the world. Kapuściński wrote with the heart, to try to explain the situation in the world.
    Reason and word were his best weapons.

    Another journalist, Pascual Serrano, writes that Kapuściński reminds us that if you really want to offer the reader the keys to understanding the world, you can not tiptoe over the tragedies that devastate humanity, it is not enough to say how bad the War, how terrible is hunger or what a pity to be poor. It is necessary to explain the origins, the interests, the reasons that move the different sectors and human groups to adopt a certain behavior.

    That is why, from Greece trying to help the refugees as much as possible and denouncing their situation, I will try to deepen the causes of their flight, their refuge, what is left behind by all those people coming from Syria, Libya, Afghanistan, Tunisia, Palestine or Kurdistan …

    Behind every smile of these children, their families, the people I am meeting here … there is a whole story. Personal and politics. Of them and of all humanity.

    From the kitchen of the hotel City Plaza of Athens, Greece; PATXI GAZTELUMENDI |
    cityplazairudia